es

grTOLKNINGSPROBLEMATIKEN
red

Historiskt sett började tolkningsproblematiken komma i centrum för utövares, åhörares och kritikers intresse först mot slutet(ca) av1700-talet.Det skedde parallellt med framväxandet av nya musikestestiska synsätt och ideal, enligt vilka musikverk väsentligen sågs som uttryck för den fria skapande anden, personligheten och blev allt mer individualiserande. Detta är särskilt tydligt när man tittar på tiden från och med Beethoven och hans samtid när intresset från tonsättarens sida att med ökad omsorg notera föredragsdetaljer och annat för att styra sina verk.
Denna omsorg har kulminerat hos en del romantiska och moderna komponister för att i våra dagar vara ett helt naturlig tillvägagångssätt hos en komponist. Sålunda noterad musik medger likväl klart varierande tolkningar. Detsamma gäller även när noteringen är avsiktligt mångtydlig, så att komponisten nästan tilldelar exekutören en roll som medkomponist. Tolkning bli det också fråga om när exekutören försöker uppdaga ett musikverks mening där noteringen rymmer ofullständigheter och den levande gestaltningen kräver kreativa kompletteringar. Detta sker till exempel med äldre musik med eller utan de fakta om dåtidens uppförande-praxis: bägge sätt frambringar en tolkning.
Variationsvidden i alla kända tolknings-parametrar(tidsfaktorn: tempoval och tempo skift, agogik, dynamik och stämbalans, klangbehandling, intonation samt artikulation och frasering) skiftar starkt mellan olika slags musik. En del musik kräver till exempel ett stabilt tempo, medan annan förutsätter ett flexibelt rubato som kunde eventuellt kallas ”subjektivt” men samtidigt bestäms i hög grad av själva den musikaliska stilen och strukturen. Också graden av obestämdhet kan variera. Man kan beträffande ett specifikt musikstycke ganska lätt fastställa att det finns ett relativt begränsat tempoområde som är passande, i andra fall kan gränserna vara mer flytande och bli föremål för delade meningar.
De rent tekniska problemen med praktisk-musikalisk tolkning styrs och påverkas i hög grad av de olika instrumentens egenskaper. De blir för exempel annorlunda om ett instrument har helt fria intonationsmöjligheter med avseende på tonhöjd(som vid sång och på stråkinstrument) än om det har i förväg fixerade tonhöjder, liksom om tonens dynamik inte kan kontrolleras efter tonansatsen(antingen den är bortdöende som på piano eller ljuder med konstant tonstyrka som på en orgel) eller om dynamiken kan förändras under tonens varaktighet, samt om tonen kan förses med vibrato elle inte.
Området praktisk-musikalisk tolkning är ett mycket komplext och outforskat område där man kan säga att i centrum står två slags möten: det mellan musikverket och utövaren samt det mellan tolkningen och mottagarna. Alla dessa parter befinner sig i historisk förändelighet. Musikverket får ju sin egen historia och kan inte restlöst identifieras med tonsättarens avsikter, frånsett att det från början har sin egen existens och flertydlighet, något som förklarar varför en komponist själv inom vissa gränser kan godtaga rätt olikartade tolkningar av ett eget verk
Till exekutörens bakgrund hör bland annat att han utbildats av lärare, representerande vissa ideal, tillhörande en tradition, kanske skolbildning, med eller utan nationella särdrag.
Mottagarna kan i sin tur möta en tolkning med högst olikartade bakgrunder, förväntningar och förhandsvärderingar, bland annat beroende av tidigare referenser eller frånvaron av dessa.

Intressanta aspekter på olika uppfattningar om tolkning ger till exempel de bearbetningar av kända musikverk som utfördes av F. Liszt och F. Busoni som man med lite god vilja kan betraktas som föregångare till de former av lagring av konkreta tolkningar, som möjliggjorts genom grammofoninspelningar.
Deras tillkomst har radikalt förändrat musikaliska tolkandets situation , delvis på ett sätt som vi fortfarande har svårt att överblicka och draga konsekvenserna av. Hur det möjliggjort tydliga jämförelser mellan olika tolkningar, hur det blivit möjligt att i instuderingssammanhang att efterbilda eller medvetet ta avstånd från en bestämnd tolkning, hur den nya men dock alltför vanliga situation uppstår att en mottagare falskt identifierar ett visst musikverk med en enda bestämd inspelning och tolkning.
Tolkningen som mänsklig akt i tid och rum från en scen färgas oundvikligen också av utövarens kroppsspråk och karisma.Man kan tänka tillbaka på de stora solisterna, speciellt pianister, violonister och operaartister som på 1800-talet förde tolkningens konst till nya oanade höjder. De sceniska medlen var många: vissa spelade-i publikens ögon- som djävulen själv (eller hans uppenbarele), andra hade ett mer jordnära erotiskt uttryck, andra odlade en mängd myter om sig själva som fungerade som fantasieggande katalysatorer innan själva konserten.Varianterna var många, men den gemensamma nämnaren var: skapa intresse, spänning och mystik för det du gör här och nu. Bliv universums medelpunkt, focusera och projicera. Karisma och utstrålning baseras på förmågan att binda en enorm energi som på rätt sätt kanaliseras i den musikaliska tolkningen, och som gör utövaren till en enorm antenn som med klangvågor söker sin mottagare.

En ögonblickets konstart där det gäller att utan skyddsnät kasta sig ut i det okända och riskera det oväntade, men samtidigt med en blind tro på sin egen förmåga och sin musikaliska och instrumentala bildning och erfarenhet. Detta paket av tolknings-verktyg fungerar då som en navigerande kompass genom det landskap representerande ditt och komponistens-framlagd genom intenderad symbolik-inre liv och känsloupplevelse.
Mod att ställa sig så nära kanten som möjligt utan att falla ner, i ett gränsland där andra regler härskar och tid och rum ej längre existerar; allt är ett flytande kontinium, ett inre driv, en motor som visar musiken vägen. Musiken som känslospråk men också som kommunikation av de samma innefattande hela människan med alla hans styrkor och svagheter, hela känslo-paletten med oändliga schatteringar och uttrycks-kombinationer. Men, samtidigt uppbyggda kring essentiella tillstånd såsom: glädje, sorg, aggresivitet och sexualitet.

green3 Niklas Sivelöv Köpenhamn 2004